Skönhet och auktoritet. Sparta och Alkman i modern svenskspråkig litteratur

Bakgrund

Genom tiderna har den antika grekiska stadsstaten Sparta spelat en viktig roll i den europeiska föreställningsvärlden. Bilden av ett hårdfört militaristiskt samhälle, vars medborgare var underkastade sträng disciplin från vaggan till graven, har vid sidan av Aten varit avgörande för föreställningen om Grekland som ett ideal att efterbilda. Längst gick man i nationalsocialismens Tyskland, som uttryckligen såg sig som ett nytt Sparta. Men Sparta har också setts med kritisk blick, som modellen för idén om det totalitära samhället. Dessa föreställningar har emellertid varit svåra att förena med fragmenten av Alkman, Spartas främsta lyriker. Dennes så kallade jungfrusånger frammanar bilden av unga kvinnor som besjunger varandras skönhet, med överdådiga smycken och kvinnligt homoerotiska övertoner. I ett annat fragment talar diktjaget om sin svaghet och längtan efter att flyga med fåglar. Än idag kan Alkman beskrivas som ett matvrak med starkt erotiskt driftsliv, som ”ospartansk”. Traditionen har hävdat att Alkman inte var spartan, eller förlagt hans verksamma tid i en period före införandet av den spartanska ordningen. Båda dessa argument faller på att hans dikter framfördes länge i det klassiska Sparta. I stället för att separeras från Sparta måste dikterna situeras i Sparta, vilket blir möjligt tack vare den nu pågående revideringen av synen på såväl dikt som samhälle.

Genom att skärskåda både Alkman och den sentida diktning som knyter an till spartansk tematik får vi en ny förståelse av förhållandet mellan skönhet och auktoritet. I 1900-talets svenskspråkiga litteratur har Sparta varit såväl en inspirationskälla som något skrämmande. Den mest inflytelserika översättaren av grekisk litteratur under första halvan av seklet var finlandssvenske Emil Zilliacus.

I forskningsprojektet visas hur en betydande dennes skriftställarskap bygger på paralleller mellan antikens historia samtida händelser. Här återfinns klyvnaden mellan det natursköna och erotiska hos Alkman, och det militäriska hos det samhälle som framförde hans sånger. Zilliacus sätt att idealisera spartanernas kamp mot perserna vid Thermopyle bildar en fond mot vilken flera andra författarskap kan förstås, såsom Hjalmar Gullberg och Eyvind Johnson. Ett särskilt intressant fall är Karin Boye, som översätter Alkman i diktsamlingen För trädets skull 1935. Boye slits mellan olika sätt att förhålla sig till det spartanska, en problematik hon formulerar i dialog med Vilhelm Ekelunds författarskap. Efter andra världskrigets slut utgör både Sparta en problematisk referenspunkt för bland andra Lotta Lotass. Som jag kommer att visa tematiserar hennes roman Sparta själva tänkandet i idealbilder mot en postapokalyptisk bakgrund.

Övergripande syfte med projektet:

Syftet med projektet är att se hur svenskspråkig litteratur förhåller sig till Sparta som idealsamhälle och till Alkman som poet. Därigenom utgör projektet ett inlägg i en mer övergripande diskussion om antikbruk och estetik.

Övergripande mål med projektet:

Projektets mål är att genom en serie artiklar, såväl vetenskapliga som mer populärt hållna, visa den viktiga roll Alkman och Sparta spelar för den svenskspråkiga litteraturen. Projektet klargör också ämnets politiska implikationer, rörande frågor som styrka och sårbarhet, patriotism, genus och historiebruk.

Aktiviteter i projektet:

De teoretiska utgångspunkterna vad gäller ideologiskt färgat antikbruk ges till stora delar i Kyrklundmonografin En himmel av sten (2021), men samspelet mellan politik och estetik berörs också i artiklar som ”Perne in a Gyre” (2014) eller recensionen av Vulovics Poesi som propaganda (Samlaren 2023).

Projektet kombinerar forskningsartiklar med populärvetenskapliga bidrag:

1. En introduktion till poeten Alkman ges i artikeln ”Antikens märkligaste dikt” i tidskriften Lyrikvännen 5–6/2021. Den spartanske skaldens gåtfulla så kallade Louvre-partheneion översätts och kommenteras.
2. En övergripande bild av svensk Spartareception ges artikeln “Leonidas Goes North” i antologin Classical Controversies (2022), som författats med antikvetaren Johannes Siapkas. Medan Siapkas sätter svenskt politiskt bruk av Sparta och Thermopyle i en europeisk kontext gör Sjösvärd litterära nedslag i författarskap, vilka sedan fördjupas i projektets övriga artiklar. (Sjösvärds bidrag finansierat av Helge Ax:son Johnsons stiftelse.)
3. Om Emil Zilliacus översättningar och introduktioner av antika författarskap handlar artikeln ”Översättning som kamp” i tidskriften Medusa 2/2022. Den finlandssvenske översättaren som än i dag läses skapade sina texter i uttalad dialog med 1900-talets politiska historia, en relation som artikeln tecknar huvuddragen i.
4. I ”Isfågelns flykt” i tidskriften Samlaren 2023 närstuderas Karin Boyes diktsamling För trädets skull mot bakgrund av hennes relation till Vilhelm Ekelund. Genom att spåra både deras relation till Sparta undersöker artikeln Boyes kritiska tillägnelse av ekelundskt bildspråk. Boye företräder en poetik grundad i valfrändskaper, som gör det möjligt för historiskt avlägsna författare att mötas över ideologiska och kulturella gränser. Ett exempel på detta blir Ekelund, som genom sitt författarskap talar mycket om halkyonen, en mytisk fågel som Alkman skildrar i en av Boye översatt dikt. (Finansierad av Åke Wibergs stiftelse.)
5. Den kommande artikeln ”Under duvornas tecken” diskuterar Ekelöfs dikt ”Alkmán” mot bakgrund av författarens syn på det förflutna, men också det spartanska elementet. 6. Minst en artikel kommer att gå på djupet med det senaste sekelskiftets relation till Sparta och Alkman, vilket berörts redan i ”Leonidas Goes North”. Därutöver kan någon överraskning tillkomma.