Rektors tal vid valborgsfirande i Eskilstuna

Rektor Martin Hellström vårtalade vid det traditionella valborgsmässofirandet i Nyfors i Eskilstuna den sista april. Här kan du ta del av talet:

Kära alla som är här idag!

Sällan har vi längtat så mycket efter våren som i år. Efter en så lång vinter med så mycket snö och minusgrader. Vi har verkligen frusit klart för den här gången. Nu har det äntligen blivit varmare, solen har kommit fram och i kväll värmer vi oss vid majbrasan här i Eskilstuna.

Det är en särskild ära för mig att få stå här idag och hålla tal till er i Eskilstuna. Inte bara för att jag är rektor för stadens universitet. Utan även för att Eskilstuna var den första anhalten på en cykelsemester som jag gjorde 1980. Då var jag 18 år gammal/ung och min kompis Berthold och jag var för första gången i Sverige. Vi hade tagit tåget från industristaden Essen i Tyskland till Stockholm och cyklade sedan genom Sverige och Danmark tillbaka till vår hemstad Essen. Och första stoppet blev alltså Eskilstuna. Vi övernattade i Sundbyholm på ett ställe som fungerade som vandrarhem då.

Jag minns det som härliga och mycket soliga dagar vi hade i Eskilstuna sommaren 1980. Det var en sådan upplevelse som man bara har som ung; allt är nytt, allt känns i superlativ, allt är fantastiskt: Bada i sjöar är den ultimativt läskande upplevelsen, ja, till och med knäckebrödet med lite ost på kan smaka så gott som ingenting annat. Här ville man bara få stanna tiden och leva sitt liv – i ett land där det alltid verkade vara sommar och sol och bad. Jag kommer ihåg att jag började drömma om att få bo och leva i Sverige, som jag uppfattade som ett fritt och demokratiskt land, som sagt; med blå himmel och vita moln.

För att vara ärlig var det inte där och då drömmen började, men där och då, sommaren 1980 i Eskilstuna, tog jag drömmen till en annan nivå. För min dröm om att leva i Sverige började långt tidigare med ”Alla vi barn i Bullerbyn” som var den första bok jag läste själv. Efter att jag hade läst den sa jag till min mor att jag minsann skulle flytta till Sverige när jag var stor.

Som ni förstår är jag envis, för jag står ju här idag och bor i Sverige, men det hade ändå legat bortom min föreställningsförmåga att en dag vara rektor för ett universitet i Sverige och då i Eskilstuna av alla ställen. Och Eskilstuna och Eskilstunaborna i sin tur kunde då inte drömma att leva i en universitetsstad med idag 18000 studenter några år senare.

Så ja, jag flyttade till Sverige hösten 1991. Min mor påminde mig då om vad jag hade sagt efter att jag läst ”Alla vi barn i Bullerbyn”. Jag flyttade till Umeå. Där jag fick gå en snabbkurs i andra sidor av Sverige och lära mig allt om vinter, mörker, minusgrader och surströmming. Så småningom blev Sverige mitt hemland och livet i Sverige och Mälardalen min vardag. Och nej, solen skiner inte varje dag i Sverige, inte ens i Eskilstuna. Men det finns alltid igenkänning när jag står vid Mälaren: Där kan jag få kontakt med de härliga känslor och drömmar jag hade som 18-åring, när jag för första gången kom hit.

Jag tänker att våren är en speciell årstid där de flesta av oss kommer ihåg sina drömmar och de härliga känslor som är förknippade med våren, sommaren, sol och de obesvärade stunderna i våra liv. Låt oss komma ihåg dem med glädje en dag som denna. Låt oss minnas hur mycket positivt det finns i våra liv och tänka på hur mycket positivt vi har att se fram emot. Både i de stora sammanhangen och i vardagen.

För mig som rektor för Mälardalens universitet med sina campus i Västerås och Eskilstuna, är det en del av min vardag att få möta studenter och lärare från hela världen, födda i Sverige eller i andra länder, med eller utan invandrarbakgrund. Många spännande möten om utbildning och forskning, demokrati och vikten av internationella samarbeten. Runt Mälaren och i Eskilstuna samlas hela världen. Vi är en internationell kunskapsregion där universitetet är en viktig motor för vår framtid.

Jag vill särskilt påpeka att det finns ett nära samarbete mellan Eskilstuna kommun och Mälardalens universitet. Vi driver gemensamma projekt och har regelbundna avstämningar. En årlig höjdpunkt är Kunskapsfesten som vi genomför tillsammans i Eskilstuna. Och när jag i fjol frågade en av besökarna som lyssnade på verkligen alla föreläsningar, varför han var där och vad han fick ut av det, då svarade han: ”Jag får inspiration för min framtid!”

Tänk vad jag glad jag blev – ”inspiration för min framtid” genom MDU! Det är exakt vad en universitetsrektor vill höra och det ett universitet vill bidra med. Samt utbilda studenter till lärare, ingenjörer, sjuksköterskor, ekonomer, forskare och och och … Vi samarbetar nära med företagen i regionen, med skolor samt med hälso- och sjukvård. Det finns en enorm innovationskraft i oss, våra studenter och våra medmänniskor. Tillsammans kommer vi att bygga vidare på den hållbara och demokratiska region och värld vi drömmer om och vill leva i.

Jag vet som alla andra här att det händer fruktansvärda saker i världen och även här i Sverige, vi kan läsa om detta överallt: klimatförändring, krig, kränkning av mänskliga rättigheter och demokrati. Men det finns också hur mycket positivt som helst runt omkring oss, även här i Eskilstuna. Eskilstuna har i år utsetts till världens 15:e ”lyckligaste stad”, nr 2 i Sverige! Inte som ett cyniskt kvitto på alla motgångar kommunen har, utan bland annat som ett kvitto på hur man hanterar dessa motgångar samt för det höga förtroende och den höga tilliten medborgarna har för sina myndigheter och – framför allt – medmänniskor.

Vi borde se, uppskatta och berätta om det positiva när media väljer att översvämma oss med det negativa. Låt mig därför avslutningsvis berätta om den mycket fin upplevelse jag varit med om nyligen:

För två veckor sedan bjöds jag på en fest som våra arabisktalande studenter vid Mälardalens universitet arrangerat. Det finns cirka 540 arabisktalande studenter vid vårt universitet som följer en Facebook-grupp. Samtidigt som ledarna i Mellanöstern eskalerar kriget, samlas våra arabisktalande studenter och pluggar tillsammans, har fest tillsammans och bjuder varandra på sina kulinariska specialiteter. Och jag får vara en del av detta och prata med studenter från Iran, Irak, Palestina och Syrien.

Detta är global citizenship när det är som bäst, detta är för mig hoppets tecken, detta ger mig vårkänslor! Det är det Mälardalens universitet vill vara, det är här vi tillsammans lägger grunden för en hållbar framtid för oss alla, och detta händer här, mitt i Eskilstuna.

En glad vår och sommar med blå himmel, vita moln och härliga bad till oss alla! Leve våren!